2023 var ett år av ljusstöpning, samisk historia och kultur.
Redan i februari höll Elin årets första kurs i ljusstöpning. Då i samarbete med studieförbundet Vuxenskolan.
På sommaren blev kolten klar och vi besökte släktens lappskatteland.
FOTO: ROBERT SVANBERG OCH PEDER HILLDOR
Det har blivit populärt att laga och färglägga gamla svart-vita bilder. Det gillar jag också och gjorde det långt innan datorn kunde hjälpa till. Den här dansaren är ett exempel på färgläggning med akvarellfärg och pensel från 1980-talet.
Och i år fixade jag till ett par gamla bilder av samiska släktingar åt goda vänner.
Ljust
I november drar ljusstöpnings-säsongen igång. Då osar hela huset stearin och ljusen växer i takt med damernas leenden. Det är mest kvinnor som samlas vid stöpkärlet.
På grund av corona sålde vi ljus bara under två marknader i år. Grannbyn Skansholm var ett nytt försök.
Mer om julmarknader här
Saxnäs är alltid en höjdare, både platsen och marknaden. Man träffar otippade människor, till exempel han från Kalvsund utanför Göteborg som bodde granne med vännerna vi brukade besöka om somrarna.
Och nyinflyttade stockholmare i fjällbyarna.
Samiskt
I femton år har jag trevat mig fram genom den samisk kulturen och folket. Ändå är jag nybörjare. En hel kultur, med allt från brädspel till medicin, kräver mer än en livstid att ta in.
2023 gav mig nya – insikter kanske låter för djupt – men erfarenheter?
SLÄKTEN: Tidigare var ”lappskatteland” bara en skugga i historien. Men i somras åkte min bror och jag de 8 milen hemifrån till ”Gransjölandet”, där våra förfäder bodde i hundra år. Och till byn där farfars far blev ”nybyggarlapp”. Mer om lappskattelandet här
DRÄKTEN: I somras blev kolten klar efter ett par års sömnad. Att bära den offentligt är att ”komma ut” som same. Först då syns det. Men jag överlevde det också.
Mer om kolten här
SPRÅKET: Jag har gått kurs i sydsamiska sju år. Ändå kan jag inte prata som folk. Men jag försöker bidra till att uppliva språket igen. Jag kan göra trycksaker och digitala grejer som hjälper oss nybörjare med det svåraste, nämligen verben. Alla de ord som gör att något blir gjort. De blev inte klart i år, men nästa år bör de finnas i allas fickor och telefoner.
Mer om appen här
NÄTVERKEN: Jag levde med tre samiska kontaktnät 2023:
• För det första: den lokala sameföreningen i Vilhelmina där jag valdes till styrelseledamot i början av året.
• För det andra: kontaktnätet ”Samer i Pingst” som växer långsamt över hela landet. Bland 87000 pingstvänner bör det finnas hundratals samer.
• För det tredje: i år var vi med på hela Jokkmokks marknad för första gången. Där får jag träffa dem jag bara ser på nätet annars: konstnärer, kulturpersonligheter, slöjdare, forskare, renskötare, och aktivister. Alla samiska språk och folkgrupper.
Kristet
Elin och jag har också hjälpt Pingstkyrkan i Dorotea, i huvudsak ideellt: barnträffar, vuxengrupper, församlingsblad, hemsida, gudstjänster, sång och musik m.m. Vi tillhör själva den församlingen och Elin valdes in i styrelsen under 2023.
En rolig nyhet var minilägret med övernattning i kyrkan och att teckna och måla med barnen. Det blev snabbt populärt.
Tack för i år.
Elin & Stanley Almqvist
Det var trots allt inte bara krig och kriser 2023.