Snickarboden och skrivkammaren Vid den konstiga lilla dungen av björk, gran och tall sover snickarboden sin strömlösa sömn. Vi tänker väcka den till våren men en riktig stöt på 380 volt.
På bostadshusets övervåning har vi var sitt arbetsrum. Min skrivkammare och tankesmedja. Och Elin har skriv- och syrum.
Byns smed byggde en gång upp gården så det är kul att kalla det tankesmedja. Och det är hårt att tänka. Men skulle behöva ett städ och en slägga för att banka fram hållbara argument och orden i rätt form!
Ateljén eller hantverkshuset. Ibland säger vi lekstugan. Ljusstöperi, vävkammare, keramikverkstad och målarateljé.
Ett lämpligare namn kanske är slöjdhuset eftersom allt hantverk och estetisk verksamhet kan kallas slöjd i samiska sammanhang. Hela gården ger oss två rum för mjukslöjd och två rum för hårdslöjd.
Julgranen står utanför vid vägen, pyntad och klar med massor av vitt fluff.
Reservbilen har gått i vinterdvala mellan granen och ateljén.
Precis som hararna byter den färg med årstiden. Vit om vintern och grå om sommaren.
Undrar var den lärt sig det tricket?
Runt om gården böjer sig björkarna till marken under snötrycket i kylan. De vaggar tungt och melankoliskt i den svaga vinden. Men granarna står spikraka. De fäller bara in grenarna och låtsas att de är pelare i naturens tempel för att inte knäckas.
Det gör vi också. Vi drar in i husen, tänker på att vi är tempel och hoppas på att vi klarar den här vintern också. Det brukar ju gå.
Stanley Almqvist
funderar
Så väldigt vackert. Och fint skrivet.
Naturen har många skrudar. Just nu får vi glädjas åt den vita och vackra. Vi kommer snart att tända ljusen som vi stöpte i slöjdhuset.
God Jul hälsar vi från Skansholm!