Hon hette Christina Catharina Larsdotter men hon är känd som ”Långa Lappflickan” eller ”Storstina”, 218 cm lång.
Flickan från Malå visades upp i Sverige och Europa som freak show på 1800-talet. Hon var inte den enda samen som visades upp mot betalning. Men hennes liv har blivit flera böcker och teaterpjäser. Medan hon levde visades hon upp för pengar och ända in i sin död såldes hon tills bara ett huvudlöst skelett fanns kvar.
Inte förrän 2024 fick hon komma tillbaka till Malå och en egen grav med hennes rätta namn på stenen. Den ligger i en lugn del av kyrkogården och vi lyssnade i respekt till hennes berättelse.
Stefan från Malå sameförening berättade om Christinas liv och kampen om att få ge henne en värdig gravplats i sin hembygd. Det tog många år och ett regeringsbeslut innan hon fick det.
Först att hitta henne, hon var nämligen försvunnen i Karolinska institutets lager av mänskliga kroppsdelar, bortglömd, borttappad och felmärkt. Sen att få tillstånd att föra henne tillbaka till hembygden och ge henne en grav.
Christina led av en sjukdom som gjorde att hon aldrig slutade växa. Hon blev jättelång och dog till slut på grund av det. Hon begravdes i Lycksele men fick inte vara i fred många veckor innan hon såldes till Karolinska institutet i Stockholm. De samlade på samiska skelett och ville forska på henne. Så hon rensades på allt utom benen i kroppen och skickades till Stockholm. (Du vill inte veta hur det gick till…)
Hennes skalle ställdes ut i en glasmonter där. Och nästa olycka var att kraniet förstördes i en brand. Efter det visste man inte vems kroppsdelar som låg ensamma i ett förråd utan huvud – märkta ”stor man”.
Men det var en stor kvinna: Christina.
Stenen vid graven hämtades från Christinas hemby. Plaketten låter henne vara sig själv med sitt rätta namn och på hennes språk, ume-samiska.
I graven får hon äntligen tillbaka lite människovärde. Och kanske får hon äga sin egen berättelse.
text och bild
Stanley Almqvist
vid graven