Språkkurs

Livet eller konsten – vem kan skilja dem åt? Inte jag. I alla fall inte i det här konstprojektet.


Kursen håller till i min gamla högstadieskola Hembergsskolan i Vilhelmina. 

Sedan hösten 2015 har jag gått nybörjarkurs i sydsamiska, för att komma närmare samiskt liv och kultur.
Språket liknar inte något av de germanska språk vi är vana vid; typ engelska och svenska. Inte heller latinska språk, som till exempel franska som jag provat på. Samiska är släkt med finska och ungerska.

Samiska har tre huvudgrenar: öst-, central- och sydsamiska. Dessutom har de flera varianter var.
Sydsamiska är det mjuka språket. Det kännetecknas av alla sina vokaler och vokaler som glider över i varandra. Språket låter inte alls som finska men har en del urgamla ord gemensamt.

Här är ett smakprov: det sydsamiska alfabetet.

Som ni ser är det i stort sett samma skrivtecken som i norska och svenska: ä eller æ kan användas, ö eller ø. Det är bara ï med två prickar som är annorlunda i sydsamiskan. Men de andra samiska språken har egna alfabeten.

Språkets uppbyggnad, grammatiken, har också sina egenheter.
Kasus är när man förlänger orden istället för att säga till exempel i, eller till, innan ordet.
Genus i svenska är han, hon, den och det. Samiska har bara ett ord, alltså inga genus i språket.
Verb är ändå det svåraste. De böjs i tid och person på sju olika sätt beroende på vilka vokaler och hur många stavelser de har. Dessutom hör de hemma sist i meningen typ: Jag bil köra.

Men på det stora hela är sydsamiska ett trevligt språk. Inte enkelt men låter vackert när det talas av de som kan tala flytande.
Jag hackar fram enkla fraser och låter förmodligen som en SFI-elev …

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.