
Efter mer än två år levererades de: tre häften med målarbilder och samiska texter. Samtidigt lades bilderna ut på malarbibeln.se
Fortsätt läsa ”Samiska målarböcker”
tankar + färg + form

Efter mer än två år levererades de: tre häften med målarbilder och samiska texter. Samtidigt lades bilderna ut på malarbibeln.se
Fortsätt läsa ”Samiska målarböcker”BESÖK I MALÅ DEL 3

Antaris berättar om den kåta man byggt på gammalt sätt i Malå. Typisk för skogssamerna.
Bygget blev också en dokumentärfilm i SVT.
I Vilhelmina finns också en sån timmerkåta i sameföreningens viste på Kyrkberget. Den byggdes av en släkting till Stanley.

Skogssamisk kåta på Koppsele.
På 1800-talet bodde tre familjer på platsen. De levde av vad naturen, renarna, fisket och odlingen gav.
Koppsele låg inom Gransele lappskatteland. Nu är området naturreservat.

Hon hette Christina Catharina Larsdotter men hon är känd som ”Långa Lappflickan” eller ”Storstina”, 218 cm lång.
Fortsätt läsa ”Vila i frid Christina!”
Det började med en vägg i Carina Olofssons klassrum. Där satte hon upp ett A4 för varje verbgrupp och vokal som styr hur verben böjs. Det är 49 A4 så det behövs en hel vägg. Men då har man den alltid inom synhåll.
Nu ser väggen ut så här och man kan dessutom ta den med i fickan!

Ryggsäcken jag hittade på en loppis i Saxnäs är nu lappad, lagad och insmord. En trevlig, traditionell samisk ryggsäck .
Fortsätt läsa ”Lappad och lagad”
Äntligen har ateljén fått upp den samiska flaggan. Glad i färger och glad i blåst!
Fortsätt läsa ”Flaggar färgglatt!”
Den stora turistmagneten på Jokkmokks marknad är familjen Kuhmunens renrajd som drar genom området varje dag klockan tolv.
Förra veckan hölls Jokkmokks marknad för 419:e gången och vi var där.

Året börjar med att jag fått märket Sami made.
Det garanterar att allt som har märket är gjort av en same eller ett företag ägt av samer. Då vet köparen att det inte bara är kopiering.
Detta är inte Sámi Duodji-märket som visar att det är traditionell samisk slöjd. Det är skillnad det.

Det här med ”lappskatteland” är en konstig sak, för de finns inte. Inte nu längre. Staten tog dem. Ändå finns de kvar. För marken, skogarna och myrarna finns kvar.
Min bror och jag bestämde oss för att ta en titt på de marker som vår släkt hade rätt till, en sorts samiskt ägande som Sverige krävde skatt för. Därför kallades det ”lappskatteland”.