Efter 60 timmars kurs i sömnad och mönsterkonstruktion har jag återupptagit bekantskapen med textila material.
När jag var ung sydde jag en del av mina kläder själv – när jag var runt 20 sådär. Men det var så länge sen att jag tvivlade på att jag hade något av det kvar i fingrarna …
Sameföreningens i Vilhelmina kurs i koltsömnad var en chans jag väntat på i åratal. Så jag tog tacksamt emot erbjudandet. Vi var nio deltagare och behöver jag säga att jag var ende mannen?
Det började med mönsterkonstruktion. Här ser du ärmen.
På provstadiet testar man med vanligt bälte och provdocka.
Det är tusen detaljer, mer eller mindre svårsydda.
Nästan klar … med hjälp och råd av alla textillärare och mjukslöjdare jag känner.
Nu fattas bara det som är under bältet: byxor, skoband och kängor. (Inget intressantare än så.) Kanske en mössa för huvudet också? (Nej, den har inte stor, röd tofs.)
Ett särskilt tack till alla uppmuntrande och positiva slöjdvänner och Lena Lundin Skott som sytt och broderat bältet i tenntråd.
KORTFAKTA
Kolt är det traditionella plagget för samer.
Den är inte en folkdräkt i svensk mening. Kolten är ett plagg som förändras beroende på tid och sammanhang.
Kvinnokolten liknar en klänning medan manskolten ser mer ut som en kavaj eller en storskjorta man knäpper från eller trär över huvudet.
Fullt klädd har man inte bara kolt, utan också barmkläde, bälte, skinnskor och skoband. Kanske mössa och numera är också läderbyxor populärt.
Något alla kan lära sig att skilja på är nordsamiska och sydsamiska koltar. De nordsamiska är mycket brokigare och färggrannare. Mössorna i norr har också gärna stora tofsar. Det är den vanliga turistbilden av samer.
Sydsamiska dräkter är mindre brokiga. Mössorna har ofta ingen tofs alls. Skorna har en kort näbb istället för en lång knorr fram i tån. Vi tycker att det känns bra och är smakfullt