idé + design + hantverk
Svårast att förklara är hur den samiska resan började. Allt var bara en aning i barndomen. Men vid femtio års ålder var det plötsligt rimligt att anta att vi var samer – typ. De senaste tio åren har jag försökt sätta mig in i den samiska välden. Och vi har sökt fakta om våra förfäder.
Fortsätt läsa ”Det underliggande mönstret”
Slaktplatsen. Vi var 25 personer på kurs i traditionell renslakt.
Renen är den mest synliga delen av samisk kultur. Det är till och med så att när medier berättar om samer illustreras det oftast med renar. I den svenska berättelsen hör samer och renar oupplösligt ihop.
Konsten att sköta ren är en del av samisk tradition och kultur. Kanske den mest kända.
Den kan jag inte gå förbi. Och mitt första möte med renhjorden blev en stor upplevelse, ett minne för livet. Och jag är tacksam till renskötarna som lät mig vara en dag på deras arbetsplats. Det var i början av september 2014.
Livet eller konsten – vem kan skilja dem åt? Inte jag. I alla fall inte i det här konstprojektet.
Kursen håller till i min gamla högstadieskola Hembergsskolan i Vilhelmina.
Sedan hösten 2015 har jag gått nybörjarkurs i sydsamiska, för att komma närmare samiskt liv och kultur.
Nu kanske du tror att jag vill bli sameslöjdare?
Inte så konstigt när jag gått kurser i både koltsömnad, skinnberedning och knivslöjd. Men det tänker jag inte ens försöka.
Motivet för mitt konstprojekt är själva processen att möta sin samiska ”skugga”. Den som följt mig och jag har anat hela mitt liv.
Och det är väl bara när livet på allvar möter konsten som det blir konst?
Med en 60 timmars kurs i sömnad och mönsterkonstruktion har jag återupptagit bekantskapen med textila material.
När jag var ung sydde jag en del av mina kläder själv – när jag var runt 20 sådär. Men det var så länge sen att jag undrade om jag hade något av det kvar i fingrarna …
Jag fortsätter mitt projekt att utforska samisk identitet och kultur – efter ett par års uppehåll. Jag tror inte att jag kan bli särskilt kunnig inom ett så stort fält som ett helt folks levnadssätt och tänkande. Men jag vill pröva hur långt jag kan nå i gemensamhet och förståelse.
I Vilhelmina går jag en liten kurs i sameslöjd, som en utvikning av språkkursen i sydsamiska.
Länge sedan jag slöjdade. Därför är det roligt att prova på ”hårdslöjd” med förstklassig handledning.
Så nu gör jag en kniv för första gången i mitt liv. En enkel vardagskniv med ganska kort blad, och det känns trevligt.
Hårdslöjd är trä, horn, metall etc. (Nej, vi smidde inte knivbladen. Vi köpte från Mora 🙂 )
Slöjd är ju också vardagens redskap, inte bara utsmyckade dyrgripar.
Solen strålar. Våren närmar sig. Snön på ateljétaket hasar långsamt ner. Trettionde mars är det officiellt vår enligt samisk kalender.
Jag ska försöka mig på konst. Det har jag sagt de senaste två åren.
Att måla är inte nytt för mig. Jag jobbade som illustratör åt bokförlag och reklambyråer för många år sedan. Men konst och fritt skapande har jag ingen erfarenhet av, förutom alldeles amatörmässigt. Och det är ju något helt annat.