idé + design + hantverk
Skapar ett nätverk för samer i en kyrka med runt 85 000 medlemmar.
En mässmonter för presentationen blir förstås en tältkåta inredd med björkris och renfällar. Där bjöds både samer och andra på kok-kaffe och samtal med fyra samer som själva är pingstvänner.
Samisk slöjd delas upp i hård och mjuk slöjd. Hård slöjd var traditionellt mansslöjd, mjuk slöjd var kvinnoslöjd. Behöver jag säga att jag var den enda mannen av 10 kursdeltagare?
När det dök upp en kurs i vår förening passade jag på eftersom jag är så främmande för mjukslöjd. Mitt första försök fick bli en telefonväska.
Slöjd heter vätnoe på sydsamiska, duodji på nordsamiska.
I dag har jag gjort en fungerande app för första gången.
Eftersom jag varken är tekniker eller programmerare använde jag program som fixar det tekniska – ungefär som vanliga layoutprogram. Men det är kul att kunna publicera på skärm på ännu ett sätt.
Eböcker har jag gjort länge. Hemsidor förstås och en del annat. Men apparna har hittills krävt underleverantörer.
Samer är ett folk som har allt som folk brukar ha. Olika grupper och unika individer.
I helgen fick jag nya bekanta bland samer i Jämtland och lyssnade till deras berättelser. Även ett par som flyttat ned från Kautokeino. Roligt!
Tillsammans med min bror Jörgen besökte jag kusinbarnet Bert-Ove (till höger). Förutom släktforskning pratade vi om allt från sjukvård till orientalisk mat. (Jag fick ett nytt recept med mig hem.)
Fortsätt läsa ”Skatten i skogen”
Jag har gjort en ny hemsida för Vilhelmina sameförening, Det är ett förtroendeuppdrag som jag gärna tog eftersom medier är min hemmaplan. Jag kan ju inte hjälpa föreningen med att timra hus eller bära sten. Men jag hoppas att hemsidan ska vara till lika stor hjälp.
Adressen är: vuass.se Absolut värt ett besök!
(VuaSS är förkortningen av föreningens samiska namn. Att skriva hela namnet på samiska klarar bara den som kan språket.)
Det ser gott ut. Så här ska god mat se ut. Välkommen till samisk matkultur!
Vi slaktade en ren i vintras. I våras saltade vi in, rökte och torkade kött.
Nu var det dags att tömma frysen och göra fest.
Jag vill visa det här bältet som den fina slöjdaren Lena Skott gjort. Det är ett sydsamiskt herrbälte som bärs till kolten.
Det är ett utsökt hantverk som bär en gammal men levande tradition vidare in i framtiden. Från det handgarvade renskinnet till tenntrådens mönster. Det påminner om norrsken som flammar över de blå och röda fälten.
Det håller ihop kolten och den samiska identiteten mot kroppen.
Att återerövra samisk kultur är inte bara svårt och arbetsamt. Det är glädje, goda minnen och god mat också!
Här uppe på Kyrkberget i Vilhelmina lekte vi som barn när vi gick i klass tre. Nu ligger sameföreningens viste här uppe på våra klippor, bland gran och tall.
”Art for arts sake”, as we say in Lappland. ”Konst för konstens skull.” Det är ett privilegium som nästan är svårt att acceptera.
För några år sedan åkte jag på en veckas nätverksträff med konstnärer, för att känna in vad konst är, till skillnad från illustration eller visuell kommunikation.
Efter ett liv i reklam och media är det svårt att ställa om: från påverkan och kommuniktion till fritt skapande. Konsten behöver ju inte förklara sig. Å andra sidan kan ingen hindra konsten att just förklara eller påverka.
Kombo
Utöver konsten har jag haft svårt att närma mig vårt samiska arv. Kanske därför slog jag ihop det till ett och samma ”projekt”: att lära känna samisk kultur och identitet medan jag bearbetar det i bildkonst och hantverk.
Så får konsten tjäna ett syfte ändå. Jag har svårt att frikoppla den från min inre utveckling. Den får spegla och bekräfta. I början var den också känselspröt för att prova sig fram.