Hög tid: Elin stöper trearmade ljus för julhelgens festbord.
Efter de första doppen ser de mest bara ut som spagetti
Mer ljus i Skog och Mark!
Stanley Almqvist
brinner
idé + design + hantverk
Hög tid: Elin stöper trearmade ljus för julhelgens festbord.
Efter de första doppen ser de mest bara ut som spagetti
Mer ljus i Skog och Mark!
Stanley Almqvist
brinner
Veckan i Stockholm i början av november bodde vi på Norrmälarstrand mellan två av mina gamla lokaler. Därför började jag titta på de gamla lokaler jag haft.
Den första vi mötte i trappan upp till bostaden var en gammal chef från företaget där jag jobbade. Det påminde mig med alltför stor tydlighet varför jag slutade och startade eget 1985 :-=
Nu har jag gjort en första provserie av hängsmycken i keramik.
De har tydlig sydsamisk inspiration och ansluter både till urgammal keramik och horngravyr.
Hänget är 28 mm stort och fäst med en silverring vid en lädersnodd.
Den vita varianten finns att beställa för 280 kr i shopen. KLICKA HÄR
Kära kunder
Hoppas att ni haft en fin sommar. Själv ser jag med spänning fram mot hösten. Jag tänker kasta mig ut i det okända!
Efter två år i Lappland avslutar jag reklam- och medieverksamheten eftersom den inte lönar sig här. Istället tänker jag arbeta med konst, design och hantverk.
Konst i form av måleri, viss design, hantverk i keramik och lite lite silver.
För att ha någon chans att lyckas med min nya verksamhet måste jag koncentrera mig helt på den.
Tror inte att det egentligen ska påverka er. Jag gör ju inte särskilt mycket jobb för någon av er längre.
Så efter nästan trettio år som frilansare i reklam och media vill jag tacka för tiden som varit och hoppas att också er höst blir intressant och nyskapande.
Stanley Almqvist
mediekonsult
PS: Detta meddelande skickas också med papperspost
till kunder som varit aktuella det senaste året.
Picassos monument från 60-talet.
Lite kubism på nattkröken?
Det tog vi oss under körresan till Karlskoga. I Kristinehamn står nämligen den här Picassostatyn. En hög stolpe av betong med två vingar.
Får man chansen att se en riktig Picasso tar man den förstås.
En närbild på ytan visar att det ser ut som vanliga trädgårdsplattor.
Kul med kubism i alla fall.
Mästerverket i närbild.
Värden vi bodde hos var lärare på kulturskolan så vi hann med att se elevernas våruställning också. Det är nåt visst med elevutställningar. Även om det inte var Konstfack, Beckmans eller någon av dem jag brukar vilja gå på.
Stanley Almqvist
mer rund än kubist
Affischen för Lappis 2013 är på gång. Så här ser den ut och distribueras i maj.
I år affischerar vi inte namn och artister utan lyfter fram Lapplandsveckan som fenomen. Lappis är en mix av bra grejer som drar folk i sig själv. Men naturligtvis får besökarna det bästa som kan erbjudas av upplevelser, gemenskap och undervisning. Som varje år!
Lägg gärna in den här bannern på er hemsida om ni vill stödja Lappis.
Tar farväl av ännu en kund i Stockholm med detta jubileumsnummer av deras nyhetsbrev. (Därav guldet.)
Centrum för rättvisa är en organisation med jurister som nu jobbat framgångsrikt i 10 år för att ge enskilda upprättelse när de körs över av politiker, myndigheter och andra. En god sak att mänskliga rättigheter värnas.
Kolla in deras hemsida här.
Tre av de senaste idella grejerna.
Den bruna känns lite ovan. Men när man samarbetar med ungdomar lär man sig alltid något nytt
Härom veckan fick jag vara med barnen i söndagsskolan i Pingstkyrkan, Vilhelmina. De provade att göra något av lera. Vi använde den enklaste metoden av alla: ”tumma”.
Ta en en lerklump och gör en palt (knytnävstor boll) av den. Tryck ned tummarna i mitten och kläm lite runt och runt tills den formas till ett kärl.
En liten flicka som jag inte kan namnet på gjorde det här drömbadet med fjärilar och nyckelpiga.
Amelia, en av ledarna, gjorde hjärtskålen.
Enkelt men kul om man har tålamod. Keramik är en procedur i flera steg. Det tar många dagar innan man ser slutresultatet. Ett sätt att lära sig tålamod kanske…
Ändå torkade vi bara och brände direkt. Ingen glasyrbränning eller annan dekor.
Efter ett långt och omväxlande arbetsliv i mediesvängen har jag provat på det mesta. Men jag har en del gluggar i erfarenheten. Jag har inte provat allt.
Jag har aldrig gjort film. Video och teve har jag provat. Men film – ni vet såna där rörliga bilder på plastremsor med perforerade kanter? Det har jag missat.
Numera är steget mellan video och ”film” kortare eftersom allt blivit digitalt. Men själva ambitionsnivån för filmiska bilder är lite skrämmande. Det krävs så många kompetenser samtidigt.
Animationer – utöver enkla animerade ”giffar” på webben. Det har jag inte heller gjort. Följaktligen har jag heller inte gjort riktig 3D-grafik med datorn, sånt som används i datoranimering.
Jag har läst lite om klassisk 2D-animering och gjort ett hembygge av dito ritbord. Men det är nog inte meningen att man ska göra såna projekt ensam. Det tar tid!
Jag har heller aldrig skrivit någon bok. En sån där kapitelbok, en roman tex. En barnbok borde jag väl ha kunnat knåpa ihop. Det finns ju oberättade historier.
Vi lärde oss lite om bokskrivande under journalistkursen. Men jag har nog haft för stor respekt för författandet?
Tecknade serier har jag bara begränsade erfarenheter av. En och annan serie på max en sida har det blivit. Men ingen riktig serietidningsberättelse. Inte ens manus till serier.
Spel, varken sällskapsspel eller datorspel har jag gjort. Har inte kommit längre än idéer på papper. Men det var lärorikt att prova i alla fall. ”Riktiga datorspel” är ju lika stort som långfilm, alltså långt bortom min horisont.
Med Guds nåd och mindre självkritik hinner jag kanske med något av det. Den som lever får se.
Det är förstås mycket mer jag inte prövat: tatuering, graffiti, skulptur osv. Men det jag är mest förvånad över är att jag inte har skrivit nån bok.
Stanley Almqvist