Av en händelse såg jag ett par bilder från en musikal jag jobbade med som volontär. Jag stod för scenografi, rekvisita och ljussättning. Det var på en ganska enkel nivå, men någonstans ska man börja. Det här var nämligen i början av 80-talet 🙂
Musikalen sattes upp i en kyrka som tidigare aldrig hade använt vare sig scenografi eller strålkastare förut. Allt fick göras som lösa delar som placerades ut på scenen och i rummet. Mina fyra meter höga hus och enmeters gråsparvar som flög genom luften från andra läktaren för att landa mitt i scenbilden var därför lite roliga att få till.
Två stora hus skulle byggas på någon minut medan de agerande sjöng. Men med kardborreband och gigantiska skivor av lättviktsmaterial blev husen hanterliga även för barn.
Mitt över scenbilden skulle en gigantisk Bibel ligga. I den skulle man kunna bläddra fram nya texter. En trästomme, skivmaterial, papp och vanligt grått skyddspapper fixade det. Och sista uppslaget lyste av ett magiskt inre ljus när allt ljus släckts. Det var naturligtvis UV-lampornas förtjänst. Men det funkade.
Efter föreställningarna kom det alltid fram några för att titta på den stora boken för att se om den var ”riktig”. Och när de såg att det bara var slät kartong som målats blev de lite förvånade.
Roligast var nog att hitta på blommorna som skulle slå ut från en knopp till fullt utslagen i en mjuk rörelse inför publiken, medan lilla fröken Yderstedt sjöng solo. Jag vände upp och ned på paraplymekanismer och fäste ett kronblad av siden (förmodligen bara polyester) i varje spröt. Effekten blev makalös!
Ljuset var till en början bara tre följespotar och ett par UV-lapor för en speciell effekt. Några få år efter det satt vi med ungdomsmusikaler och förprogrammerad digital ljusmixer och stora bommar i taket där strålkastarna trängdes i klasar. Men det är en annan historia.
Det är roligt att jobba på många olika sätt med ord och bild!
Stanley Almqvist