Här ser ni hur jag hänger över drejskivan och försöker styra upp processen så att det blir nåt till slut. Ibland känns det fint om det blir nåt.
Ett par yngre kvinnor (yngre än vi) ville ”prova att dreja” – och visst gick det för sig.
Dreja är visserligen inte det enklaste sättet att forma lera. Men väldigt taktilt. Känslan av lera som löper mellan fingrarna är speciell.
Att göra nåt i keramik är en långsam process utan stress. Att dreja är bara första steget. I princip är bara det 5 steg:
1 Knåda en palt av lera
2 Få den på mitten av drejskivan
3 Gör hål och dra upp kanterna
4 Ge ”burken” den form du vill ha
5 Ställ undan skapelsen och låt den vila
När den vilat en natt tog jag hand om undersidan. Här står den muggen på huvudet på drejskivan och allt överskott har tagits bort.
Man kan kalla det ”besticka” om man vill verka kunnig men det är lite som att svarva.
Sen ska den bara torka . . . innan den ska brännas i så där 800 grader . . . innan den doppas i glasyr, torkas och bränns igen . . . i över 1200 grader . . . och om den klarar sig så långt är den färdig. Med lite tur blir man riktigt glad och nöjd.
Stilstudie från kvällen.
En grej som visade stegen i drejning. En grej av den som provat förut. En grej av den som provar för första gången.
Det finns enklare sätt att forma lera – som att tumma, kavla, ringla . . .