Äntligen cool?

Det är åtta grader i skrivkammaren när jag sätter mig för att arbeta. Coca-Cola-flaskan som stått i dörren till vindsförrådet är bottenfrusen.

Annat var det när jag bodde på Södermalm i Stockholm, var konsult inom reklam och media med bostadsrätt, ny leasingbil och fritidshus i Lappland.
Men inte ens då kände jag mig särskilt cool. Inte om man jämförde …

Jag frågade en gymnasieelev i Stockholm vilket program hon gick. ”Media”, svarade hon med drömmande blick. Hon ville bli journalist eller reklamare.
”Så du vill bli en sån som jag”, sa jag krasst.
Då slocknade glöden i hennes ögon. Så o-cool tyckte hon att jag var …

Men i Lappland måste man vara cool på flera sätt för att överleva:
— Ta det lugnt. Ingenting går snabbt eller enkelt.
— Inte hetsa upp sig för att allt inte är som det borde vara.
— Ha en yllefilt, fibertröja och el-element i skrivkammaren.
— Strunta i att ingen förstår vad du jobbar med eller förstå varför du får betalt för att tänka. Det är ju liksom inget arbete …
— Ha grundlig kunskap, för det finns oftast ingen annan att fråga.
— Utbilda sig själv; alla kurser och branchträffar är i Stockholms innerstad.
— Inte bli nervös för att kunderna sitter mer än 70 mil bort och tror att du har dött.
— Ingen fara. Det är bara att hitta på nåt eget. Trots allt jobbar jag i en kreativ bransch – och har alltid gjort det.
— Att lita på Gud är också ett sätt att vara cool.

Som du ser är förutsättningarna inte de bästa. Men det finns stort utrymme för egna initiativ.
Man får vara cool och odla rätt inställning. Folk har överlevt här i Lappland i tusentals år. Varför skulle det upphöra just med oss?

Bild: Marek Kowalik from FreeImages