30 år som frilans

Borde kanske firas?
För 30 år sedan lämnade jag jobbet på förlagshuset och började jobba heltid i eget företag, en firma som redan då hade några år på nacken. Det var när VD:n förbjöd oss göra en ideell tidning efter arbetstid, som jag lämnade jobbet…

…och dök ned i den här lokalen på Norrmälarstrand. Här satt redan min gamla kollega Tony Berglund. Vi hyrde in oss hos en reklambyrå där.
En natt jag jobbade här sköts Olof Palme på Sveavägen. Jag åkte förstås över och tittade. Man kom ända fram till platsen. Blod i snön och många rosor runt den röda pölen.

Tidningen trycktes i 35.000 ex och spreds fläckvis över hela landet. Efter vår tidning som hette Tabasco kom en kommersiell konkurrent som hette Chilli och statliga posten hoppade på med en egen tidning efter ett tag.

Så såg tidnignen och tonåringarna ut i Stockholms skolor på 80-talet.

Så kunde ett redaktionsmöte se ut. I Filadelfiakyrkans sammanträdesrum. Från vänster Berit (numera känd grävande journalist i Hässleholm) Christina, Tony (kollega som delade lokal) och Urban (ansvarig utgivare, numera föreståndare i Smyrna, Göteborg). Vi på andra sidan bordet finns inte på bild. 

Då gjordes allt för hand. Allt tog mer tid än nu och man behövde stora maskiner, mörkrum och ljusbord. 

Det mest minnesvärda på Norrmälarstrand var väl den gipsade kavajen med skjorta och slips som var inbakad i väggen; den gamla labradoren som ibland bajsade under skrivbordet och naturligtvis miraklet när vi 1986 fick prova en liten Mac med laserskrivare. Rena trolleriet!

Nästa ställe blev det här, som numera är solarium. Men för att få flytta in här måste alla möbler målas vita och någon dator var inte tillåten i lokalen. Datorer var alldeles för otäckt, tyckte byråns ägare. Min PC med dubbla floppydiskar och nålskrivare fick jag jobba på hemma.
Efter ett par år ville han utöka så han gav mig tre veckor att försvinna därifrån.

Innan dess jobbade jag här hemma i Aspudden en kort period.

Dags att skaffa egen lokal! Bakom fönstren i den här bilden hade en av mina kunder en lokal över. Så hamnade jag på Medborgarplatsen.
Pappa kom ned med ett lass byggmaterial och efter elektriker, tele- och larmtekniker var mörkrum och maskiner på plats.
Nja, det var väl inte min första egna lokal. Både i Småland och Stockholm hade jag lokaler för tryckning av tröjor.  Men det är ju mer än 30 år sen och ingår alltså inte i det här jubiléet. 

Höll på att glömma att jag blev delägare i något vi kallade Stora A reklambyrå. De andra två var en journalist och en fotograf. Hantverket som behövs i en reklambyrå fattades alltså. Ytterligare en frilansare delade lokal med oss där.
Man kan säga att det blev en kort historia. Vi båda nykomlingar flyttade tillbaka till min lokal vid Medborgarplatsen och det gamla paret stannade hos varandra. Pengar är inte allt.

På den här tiden var massmedier mest papper. Kan bero på att det var förbjudet att sända radio och teve i Sverige och Internet fanns knappt. Men datorerna började komma. Och jag som var lite trött på papper intresserade mig för den hetaste trenden; CD-rom.
Bara av nyfikenhet gick jag med i Stockholms dataklubb, STOCC. Då fick man nämligen logga in i militärens datacentral QZ. Och där upptäckte jag datornät och digitala forum. Det som skulle bli nästa stora projekt för mig: Crossnet.

Crossnets första lokal vid Norrmälarstrand.

Tillsammans med två andra bildade vi bolaget Crossnet, kopplade min dator till telefonnätet och internet och öppnade linjerna in. Året var 1995. Carl Bildt hade fått epost från Bill Clinton sa dom på TV-nyheterna. Jonas Birgersson reste runt i sin orange Helly Hansen-tröja och pratade bredband.

Den PC-expert vi rådfrågade sa att det vi gjorde var tekniskt omöjligt på en Mac. Men det struntade jag i. Bara minuter efter öppningen loggade den första in. Han hette Gustafsson och sen rasslade det bara på!

Detta hände sig under den stora IT-bubblan och ”den nya ekonomin”: den tid då det var massor av uppdrag men ingen vinst. (Utom för de som sålde sina IT-bubblor i tid.) Tror att vi var uppe i åtta anställda som mest.
Efter fem år utan riktig lön, utan semester och nästan ingen fritid var hjärtat slut. Pingsthelgen 1999 lade vi ut Bibel 2000 på webben. Efter det var benen tjocka som telefonstolpar, jag var uttröttad och hade ständig huvudvärk. Då kastade de andra två delägarna ut mig. 

Här hemma i bostaden på 29 kvadrat jobbade jag när jag förlorat Crossnet.

Men jag jobbade vidare på egen hand, som vanligt. Det blev pengar över och jag kunde gifta mig. Däremot var hjärtat slut, som sagt var, och efter en månad på Södersjukhuset skeppades jag över till Huddinge sjukhus där man kunde göra transplantationer.
Lyckligtvis klarade jag mig vidare med mitt skruttiga hjärta. Och kunderna fanns kvar efter det långa avbrottet.

Hit flyttade Elin och jag när vi gift oss. (Det övre huset.) Vardagsrummet blev mitt arbetsrum i tio år.
Ett tag såg vi ut som den stockholmska drömmen: ett par med bostadsrätt på Södermalm med bil och sommarhus i Lappland. Mitt i mediagettot 🙂
Men sen flyttade jag till nästa bild

Det lilla huset i förgrunden och en del av övervåningen i huset bortom allén.

Men att arbeta för riksorganisationer på någon annan plats än Stockholm visade sig vara svårt. Inte för mig så mycket som för centralkontoren i Stockholm.
Eller också är det åldern? Över 55 år det svårt att sälja in sig som ung och begåvad.
Därför byter jag just nu verksamhet och går tillbaka till konst och konsthantverk. En del design är också kul att ha kvar. Men jag måste egentligen vara dubbelt så bra som förut för att lyckas eftersom jag är halv sjukpensionär pga hjärtat.

Framtiden får utvisa hur det går. Men det är lugnt; inga inkomster men heller inga större utgifter. Svårigheten är att återerövra färdigheterna från förr. Teckning, målning, drejning och att göra saker för sin egen skull – inte på beställning.

Välkommen till nästa årtionde med mig och mina alster. Idéer har jag i alla fall ingen brist på. Av ren vana från min tid som kreativ konsult.

Stanley Almqvist
före detta ung och begåvad