Jag har börjat använda en ny signatur – eller om det borde kallas märke?
Viljan att profilera sig och skapa kännetecken började redan i puberteten. Signaturerna har avlöst varandra sen dess.
I vuxen ålder har jag bara använt min namnteckning, med eller utan efternamn. Men namnteckningen är för komplicerad på keramik och annat hantverk.
Det är därför slöjdare håller sig med märken. Därför märkte arbetare verktyg, matlådor och allt de ägde med sin signatur eller bomärke.
Bomärke använde analfabeter eller såna som jag, som behövde en enklare form att rista in eller brodera.
Min morfar hette Alex Nilsson så han ristade in ANS på sina grejer, som på den här huggmejseln.
Min farfar hette Olof Almqvist. Jag hittade hans hemmagjorda namnstämpel med OAQ . Men det lilla strecket på Q sattes åt fel. Det var knepigt att gravera i stål och tänka spegelvänt samtidigt?
Jag lutade mig mot den traditionen när jag gjorde SAQ till mitt märke. Första gången jag använde det var på en illustration augusti 2021.
Eftersom tvärstrecket går genom alla bokstäverna kan man skilja mitt SAQ från andra som kan dyka upp.
Ett sånt här märke är ingen logga. Syftet är snarare en signatur som är lätt att göra för hand i alla möjliga material och som ryms överallt – och ändå blir unik och läslig.
Stanley Almqvist
märkt för livet?