Kristen kreativitet handlar inte om att göra allt vackert. Det är inte så ytligt.
Kreativiteten bor i djupet av Guds väsen. Därför har kyrkan en kreativ blick.
Kreativitet är inget man knäpper på när man målar eller skriver. Det är en drivkraft och förmåga som bor i hjärtat – vad man än gör.
Kreatör betyder skapare. Och Gud är skaparen som gett namn åt alla som kallas skapare.
Gud skapade människan. I människan ville han visa mer av sig själv. Inte bara i mänsklighetens början. Han gör henne fortfarande till en ny skapelse i Kristus Jesus. Så går den kreativa processen vidare genom skapelsens historia.
Kreatören är den som ser. Ser det som ännu inte finns och har viljan och förmågan att locka fram det.
Grunden i kristen kreativitet är att se människan. Se människan med kreativ blick. Vad kan Gud skapa i henne?
Som skulptören ser gestalten i stenen redan innan den lämnat stenbrottet.
Undrar du när du ser människor vilka okända bilder som kan finnas i dem? Anar du skaparens vilja och kraft?
Om Gud är densamme, gör han allting nytt. Inte förutsägbar, upprepar inte det som redan är gjort.
Verksamhetsledare (typ pastorer) förväxlar ibland kreativitet med produktivitet. Det är ju tacksamt med folk som levererar och helst nåt man känner igen. Besvärligare med folk som gör nåt helt nytt och oväntat.
Församlingens produkt – för att använda marknadens språk – är inte aktiviteter och uppträdanden eller publikmaximering. Resultatet av församling är andligt levande människor.
Liv och glädje vill gärna uttrycka sig. Även de som inte är särskilt kreativa gör saker. Inget fel i det. Men man behöver inte låtsas att det är mer än så.
Övergripande resonemang slutar ofta i frågan om form och innehåll. Men det är en annan sida av skapandet: Hur förhåller sig skapandet till funktion? Vad är nyttan? Har formen något värde i sig? Men det är en annan fråga.
Stanley Almqvist
funderar lite