Konst

Jag ska försöka mig på konst. Det har jag sagt de senaste två åren.
Att måla är inte nytt för mig. Jag jobbade som illustratör åt bokförlag och reklambyråer för många år sedan. Men konst och fritt skapande har jag ingen erfarenhet av, förutom alldeles amatörmässigt. Och det är ju något helt annat.

Mitt första seriösa projekt är att stegvis närma mig det samiska och utforska bit för bit och se hur långt det håller. Är det möjligt att det samiska samhället accepterar oss borttappade och vilsna? Och det är nog själva sökandet som är konstverket.

”en hågkomst av undanträngda, vaga
signaler som omedvetet överförts från
tidigare generationer”

Nu handlar mitt första konstprojekt om samisk identitet. Ända sedan barndomen har jag gillat samisk estetik och anknytningen till naturen och landskapet. Men jag visste inte varför. Det var som en hågkomst av undanträngda, vaga signaler som omedvetet överförts från tidigare generationer.

CRW_1914

Vid femtio års ålder fick jag veta att det samiska arvet var starkt på min fars sida. Det biologiska arvet vill säga. Språket som min farmors och farfars generation hade och kulturen var undanträngt av samhällets försvenskningstryck och kampen för överlevnad.

Så här i efterhand kan jag se detaljer i pappas sätt att vara och leva. Skogsmänniskan som var hemma i det här landskapet mellan älvar och fjäll. Men vad betyder det för mig, som aldrig gillat att gå miltals över myrarna?

Som grafisk formgivare tog jag mig an den sydsamiska mönstertraditionen. Det låg närmast till hands. Först och främst hur de faktiskt ser ut och är uppbyggda. Jag började gå igenom mönstren och kopiera dem ett efter ett. Kopiering är ju en gammal metod för att sätta sig in i konst och hantverk.

För att använda mönstren grafiskt i dag bör de finnas för dator. Så jag tog mig an uppgiften att överföra de urgamla mönstren till digitala original.

Flätmönster_A2_500

Min första favorit var det här mönstret. Och en dag när jag satt vid elden vid trädgränsen på Satsfjället såg jag fjällbjörkarna förgrena sig i samma vinklar. Det kändes som en insikt, eller åtminstone som en giltig association. Tavlan är ännu inte klar. Jag jobbar med en skissmålning för att se om iden håller ända fram.

Flera mönster väcker associationer. Jag försöker läsa dem och avslöja deras visuella gåtor.

Utöver det vill jag pröva på slöjdtraditionen, både mjukslöjd (som tyg och skinn) och hårdslöjd (som trä och horn). Prova på alltså. Jag kommer nog aldrig att bemästra det.
Eftersom jag gjorde keramik när jag var yngre gjorde jag samiskt inspirerade föremål i porslin. Då visste jag inte att det alltid funnits. Arkeologer har grävt fram koppar och andra kärl i keramik med ristade mönster. ”Ingenting är nytt under solen”, som den gamle juden sa…

IMG_3334
Vad gör någon till same? Renarna säger staten. Språket säger sametinget!

Att lära mig sydsamiska är en del av mitt konstprojekt – och en del av mitt livsprojekt. Målet är att i alla fall kunna så mycket att jag kan vara social: hälsa, dricka kaffe, prata om vädret och förklara vem jag är. Med lite envishet kanske jag kan få till en haiku också? Är inte det multi-kuldi så säg!
Jag kunde ha pratat samiska med min farmor, min akka, om livet varit välvilligare mot oss. Farfar kanske inte hade velat även om han kunde?

”Min konst är inte en del av
‘den samiska kampen’.
Det vore förmätet.”

Den samiska konsten och kulturen firar framgångar nu. Den behöver inte mig. Men jag behöver konsten i mitt eget sökande.

Min konst är inte en del av ”den samiska kampen”. Det vore förmätet. Jag har inte den bakgrunden. Jag representerar inte samisk kultur. Jag är bara på en personlig upptäcktsfärd. Och därför är jag kanske ändå representant för alla som river upp sina samiska rötter i dagsljuset och som rotslöjdaren flätar samman dem till en helhet.

För ett tag sedan mötte jag en lärare som jobbade på min högstadieskola. Han berättade att han köpte en teckning av mig redan då när jag var 14 år gammal. Det kommer inte jag ihåg. Men konstklassens utställning minns jag. Och han har säkert rätt.
Jag ska inte surra mer om oljemålningar och figuriner jag gett bort eller sålt under uppväxten. Men någon av dem gillar jag fortfarande.

Stanley Almqvist

Comments

  • Anna Almqvist 2016-02-21

    Det låter fantastiskt, hoppas du får flyt! Om du får lust att dela med dig vore det roligt att se framöver

  • urban widholm 2016-02-21

    intressatn kommer att föja din utvekcling

  • Stanley Almqvist 2016-02-22

    Tack för vänligheten, Anna och Urban.
    Jag lärde känna er båda under samma tid i Stockholm. Ni är båda föredömen på olika sätt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *