Renskötsel

Konsten att sköta ren är en del av samisk tradition och kultur. Kanske den mest kända.
Den kan jag inte gå förbi. Och mitt första möte med renhjorden blev en stor upplevelse, ett minne för livet. Och jag är tacksam till renskötarna som lät mig vara en dag på deras arbetsplats. Det var i början av september 2014.


Duggregnet strilar och dimman gömmer fjällens toppar. Men lugnet bryts av helikopterns smatter och vrålet från motorcyklar och fyrhjulingar. Renhjorden rusar ner från sluttningen mot rengärdena i Stekenjokk.


De springer alltid moturs och motsols. Timme efter timme springer de med klickande klövar och djupa bröl från tusen strupar. Bjällrorna klingar sprött över bastonerna.
Bara ljudbilden är en upplevelse i klass med avancerad musik.

En klocka som går moturs går bakåt i tiden. Men renarna har alltid gått framåt när de sprungit moturs. Så här springer de bakåt och framåt på samma gång för att framtiden inte ska glömma historien.

Några sekunder i strömmen av renar. Det känns som om jorden rör sig under fötterna när hjorden rusa emot en och alla renar flyter förbi som en jämn ström. Först tvivlar jag på att de tätt packade djuren hinner väja för mig som står mitt i vägen. Men allt flyter smidigt – förutom småkalvarna som förvånat skuttar lite.


Men långa presenningar delar renskötarna av en flock från den stora hjorden. De får sen checka in i en vänthage och vänta på att komma till den lilla fållan och sista uttagningen till slakt eller frihet.


Tack till min gamla klasskamrat Paul Fjällström (Paul Anders) som visade mig allt som kan hända en dag på jobbet, och hans söner Neila och Mattias.
Paul är med i Vilhelmina norra sameby. Men de övriga på Stekenjokk var Vilhelmina södra.

Tack för upplevelsen och att jag fick vara med och bloda ned händerna.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.